I huset längst till vänster bodde vi i Fourelos.
Dag 4 vandringsdag fredag 11 maj
Palas de Rei – Fourelos (Melide) 15 km
Efter frukost lämnade vårt trevliga hotell och den mysiga och backiga staden som jag har svårt att minnas namnet på. Något med Paris eller typ Dover- Calais. Palas de Rei!
Det var mycket bra väg, bara att traska på. Isak somnade rätt fort så vi passade på att gå. Det kom lite regn så vi fick ta på regnkläder. Vi gick ca 7 km innnan vi tog rast på ett fik i Campanilla. Inger berättar att här har Gun och hon också rastat. Den gången fanns bara litet partytält, nu hade de avancerat och satt upp ett rejält marknadstält. Flera pratade med oss och ville fotografera. – I staterna klagar mammorna bara, det är så jobbigt med små barn. Och här går du med en baby. You can’t imagin how much I admire you! Många vi möter längs vägen ger glada tillrop och tummen upp. En del ruskar nog på huvudet när vi inte ser.
Efter pausen gick vi vidare mot Leboreiro och slutligen Furelos där vi hade bokat ett helt hus för oss själva.
Huset var iskallt och det började regna. Det såg sa trist ut på serveringen som låg i anslutning till huset, så vi bestämde oss för att trotsa regnet och gå in till Melide och hotell Carlos, som skulle vara sa fantastiskt, för där hade ju Inger och Gun bott. De serverade ingen mat mellan ”mattiderna”. Ingen stans i Spanien serveras mat ”in between hours” enligt servitören. Han hänvisade oss till en pizzeria högre upp i backen som skulle föreställa huvudgatan i Melide. Vi fick i oss lite mat i alla fall. Melide måste vara platsen gud glömde. Så trist ställe, grått, grått och grått väder.
Väl tillbaka i huset var det ännu kallare. Drog på två oljefyllda element på ovanvåningen. Det var ett gårdshus i sten, med stalldörr av träplankor. Den var alltså delad mitt på och dessutom kunde man titta ut då det inte var någon karm eller tröskel. På bottenvåningen fanns kök, vardagsrum och badrum. På ovanvåningen 3 sovrum, med totalt 7 bäddar samt ett badrum. Nere gick inte att vara för det var så kallt. Kristian var mer än nöjd, eget rum och eluttag precis bredvid sängen plus wi-fi. Vad mer kan man begära. Mamma och jag försökte hitta boenden längre fram längs vägens det skulle bli lagom sträckor att gå. Jag och Isak duschade och fixade gröt. När han nästan somnade vid kl:22 gick strömmen. Suck!
Som väl var hade värden visat var jag hittade nu ret för att ringa honom om det skulle behövas. Modernt nog var det automatsäkringar. Men det hjälpte inte att slå på dem. Fick ringa värden. Han kom på ett par minuter. Han bad om ursäkt gång på gång. Till sist fick han ringa sin vän elektrikern. Rätt var det var fick jag se dem ute i lyktstolpen vid gångvägen. Strax kom strömmen tillbaka. Om än kortvarigt. Till sist fick de då rätt på det så vi kunde lägga oss. Jag vågade inte sova med elementen på för jag hittade inga brandvarnare. Vaknade vid ett och fick ta på ett extra täcke. Det var verkligen iskallt där.