Vandringsdag 1 tisdag 8 maj
Sarria – Bombardelo
Blev väckt av en elefanthjord på taket. Jösses, ska man upp och gå iväg före kl:6 få man väl ha packat kvällen före eller?! Husen i Spanien håller definitivt inte vår standard. Bjälklaget bestod av plankor och ovanpå dem ett laminatgolv. Ångrar att jag inte fotade. För att ljuset inte skulle lysa igenom hade de tryckt i tidningspapper mellan golv och vägg. Alla som sett kineser på hotell fattar varför det lät…
Det var i vilket fall ett mycket mysigt och trevligt hostel. Värdparet gjorde allt för att gästerna skulle trivas. Vi fick två rum och hade en gemensam terrass. Tuppen gol till väckning och värden spelade musik. Vet inte om det var han själv som spelade gitarr. Maten var hemlagad och pannkakorna till frukost var himmelska. Ville nästan inte lämna stället, det var så hemtrevligt, men Caminon väntade precis utanför dörren. Efter att ha fått stämpel i pilgrimspasset traskade vi iväg. Speciell känsla att inte ha en aning om vad som ligger framför en.
De första 300 meterna var asfalt, sedan vek vi av på en ca 1,2 meter bred grusgång och en liten stenbrott. Lite knagglig men det gick att komma över. Vagn med stora hjul är verkligen behövligt. Så där fortsatte det ca 500 meter sedan fick man korsa järnvägen på obevakad övergång. Brant backe upp så det var till att ta sats och samtidigt kolla att det inte kom något tåg. Därefter blev stigen lite mer fårig och vi kom fram till en bredare bäck med en liten träbro. Stenigt att komma upp på bron och direkt efter den började uppförsbacken. Jag uppskattar det till 3 km brant uppför. För er från Uddevalla så var det som stigen upp till Sockertoppen hela vägen. Ni från Skåne, hallandsåsen från norra sidan kanske. Stenigt, knölig och fårigt efter stora regn eller kanske snösmältning. Knapp en vagnsbredd körbart på dina ställen. Vi hjälptes att köra och lyfta vagnen. Kristian gjorde en stor insats på eget initiativ ? När man trodde att man var uppe så krökte stigen av, man såg längre och att vi bara var halvvägs upp. Till sist var vi uppe och stigen blev en ganska behaglig grusstig som övergick i någons körväg. Det kändes som det huset låg vid världens ände. Plötsligt låg vårt hostel Casa Barbadela där vid vägkanten. Vi var framme på ca 1,5 timma. Vi hade beräknat ca 3 timmar. Isak sov hela den skumpiga vägen och vaknade när vi kom fram till huset vid vägens ände. Vädret var perfekt gångväder. I Sarria kändes det nästan som det skulle börja regna. Längs vägen blev det allt bättre och temperaturen behöll sig behaglig. Man kunde ha fleecen på princip hela vägen upp. Jag tänker att om det regnat och varit kallt, eller om Isak inte sovit, hade det tagit 3 timmar plus lite rast.
Sedan tittade solen fram. Det blev till att fördriva dagen på vårt Casa för natten. Lite promenader i området, titta på den vidunderliga utsikten. Tyvärr inte varmt nog att bada i poolen men vi fick vila oss och framför allt fick Isak krypa runt. Efter två intensiva resdagar behövde han lite lugnare tempo.
Kvällen avslutades med pilgrimsmeny. Inte lika bra som i Sarria, men helt ok. Fattar inte hur de får det att gå ihop. 3-rätters med vin för 9.50€.